Dagen började med att vi gick upp 8.30 för att bege oss till en arbetsintervju för Greenpeace där jobbet innebar att man skulle få folk att vilja skänka pengar månadsvis till organisationen. Kontoret låg i en stadsdel som heter West End och det tar ungefär 45 minuter att gå dit ifrån vår lägenhet. Väl där möter vi fem andra personer som tillsammans med oss ska genomföra intervjun. Killen som höll i intervjun förklarade att om han under intervjuns gång skulle känna att det är någon som inte passar för jobbet så kommer han be de att lämna. 

Intervjun började med att vi inför hela gruppen skulle svara på frågor om oss själva och han ställde även frågor om hur man skulle hantera olika situationer, tidigare erfarenheter osv. Den delen tycker vi i alla fall gick hyfsat bra! 

Nästa uppgift var att vi oförberett skulle ställa oss framför hela gruppen och hålla ett tal om något som vi brann för. Notera att detta ska göras på engelska.. Vilka ämnen vi valde behöver vi inte gå in på då de resterande deltagarna pratade om en aning seriösare ämnen...

Nästa moment var att läsa igenom en broschyr om stora barriärrevet och sedan övertyga killen som höll i intervjun att bli månadsgivare. Denna uppgiften hann vi tack och lov inte utföra då ledaren bad oss alla fyra att lämna intervjun då han tyckte att vi behövde utveckla våra engelskakunskaper. Så fort vi tagit oss ut ur byggnaden så började alla gapskratta åt hur dåligt det hade gått. 

Trots den misslyckade intervjun så hängde vi inte läpp utan begav oss raskt till nästa intervju för ett liknande jobb. Tilläggas kan att det låg drygt en timma bort åt andra hållet. När vi äntligen var framme blev vi positivt överraskade åt att den så kallade intervjun var en aning lättare än den tidigare. Vi fick i stort sätt bara reda på en tid då vi ska få lära oss hur jobbet går till. Så på måndag ska vi dit igen. 

Nu var det bara hemvägen kvar och eftersom vi redan hade gått en rejäl sträcka så tänkte vi att vi tar gratisbåten hem som låg en bit bort åt fel håll. När vi kommer till båten ser vi att de bygger om hela kajen vilket gjorde att vi fortsatte ännu en bit längre bort tills nästa kaj. När vi kommer dit inser vi att det inte går någon gratisbåt därifrån utan bara båtar som kostar ca 35 kronor. Med tanke på att vi får snåla rejält i detta land så kunde vi inte ens unna oss själva en båtresa hem utan bestämde oss för att gå i ytterligare 45 minuter hem. Dessutom befinner vi oss inte heller i det kallaste landet på jorden. 

Efter detta smällde vi i oss en pizza, sen mådde vi illa och sen var dagen slut. Här kommer lite bilder ifrån vår kära promenad.